You changed my world - Kapitel 1

 Stephanies perspektiv:

Jag öppnade ögonen sakta. Det ända jag såg var massor av lådor. Jag hatade att vi hade flyttat. Jag vill inte vara så negativ, men jag är inte redo just nu. Men jag vill inte oroa min mamma för mycket, hon har det redan jobbigt. Fastän det var 7 år sen min pappa lämnade oss så tänker jag alltid på det. Idag är första skoldagen. Hm.. hur ska det bli?

Jag gick upp från min madrass. Jag hade inte än fått min säng. Jag hatade det. Rummet var trångt, massor av flyttlådor. Jag gick upp från min madrass och gäspade tungt. Jag tog på mig mina kläder. Efter jag tog på mig mina kläder snabbt, så kollade jag mig i spegeln.

Jag gick ner till nedervåningen. Jag såg mamma.

-Hej, vad finns det att äta? sa jag och tryckte fram ett leende.

-Hej gumman, det finns flingor och juice. Är du nervös inför första skoldagen?

-Nja, eller jo.. lite. Tänk om jag liksom inte skaffar kompisar..

-Men tänk inte så, gumman. Såklart du gör! sa hon och smekte min kind försiktigt.

Jag åt mina flingor. Jag vräkte in mig dom. Jag var mer och mer nervös inför dagen.

-Hejdå, måste gå nu. Vi ses! sa jag och sprang fram till ytterdörren.

-Hejdå, vi ses! sa hon och vinkade till mig, när jag sprang ut.

Den bra fördelen till att jag gillar skolan är att jag har den nära.

Medans jag gick så såg jag en kille.. En kille som var lite annorlunda. Han gick brevid mig. Jag kunde inte låta bli att kolla på honom. Jag kollade från mitt hår som hängde. Han hade hasselbruna ögon. Det såg jag tydligt. Efter en stund så sa han:

-Hej, är det du som är den nya eleven? sa han och log snett mot mig.

Jag vart nervös och generad medans jag kollade in i hans ögon.

-Öhm, ja, det är jag. Hehe, den nya eleven. sa jag och rodnade.

-Jag heter Justin, sa han och tog fram sin hand.

-Jag heter Hanna Marin. Jag gillar faktiskt inte mitt namn...sa jag och sträckte fram min hand.

-Nej, det är fint. Jag gillar Hanna. sa han och kollade mina ögon.

Jag försökte studera hans ansikte. Det var mjukt.

-Tack! Jag gillar namnet Justin. sa jag och log mjukt.

-Vill du kanske att jag ska visa dig runt skolan? sa han när vi var framme.

-Javisst! sa jag och pillade med mitt hår.

-Akta stolpen! sa han och tog tag i mig.

Jag var nära att gå in i stolpen.

-Åh, gud förlåt! Så klumpig jag är.. sa jag och kollade ner besviket.

-Nej, jag gillar det. sa han och stoppade mig.

Jag stannade upp och kollade ner igen.

-Vad är det? sa Justin och kollade besviket på mig.

-Va? Nej, glöm det.. sa jag och kollade upp. Jag fick det fejkade leendet. Han gick inte på det antar jag.

-Säg nu.. sa han mjukt i rösten.

-Öhm.. det känns som om du flörtar med mig. Jag är ny, och du gör det.. Det går för snabbt.. Jag måste gå. Vill inte vara sen första dagen.. sa jag och halvsprang.

Justin hann inte säga något förens jag sprang ifrån honom. Jag började få tårar. Jag var så kännslig. Jag försökte hålla mig.

Justins perspektiv:

Va? Varför gick hon? Hon är verkligen söt, hon bara strålar. Hon fick mig att må bra. Jag vill inte flörta, och det gjorde jag inte! Eller jo.. bra! Nu sabbade jag allt.. Åh..

.

Jag gick till första lektionen. Det var jobbigt, eftersom alla kollade på mig.

Jag gick fram till lärarens skrivbord.

-Hej, jag är Hanna Marin. Vart ska jag sitta? sa jag vänligt.

-Ja, hej! Du ska sitta brevid Melanie. Hon där borta. sa han och pekade mot en tjej.

Jag kollade vem det var, det var en tjej med fint långt svart hår. Hon var verkligen söt!

Jag gick fram till bänken och sa:

-Hej, jag är Hanna. Du är..? sa jag och sträckte fram min hand.

-Hej, öhm...Jag är Melanie. sa hon och såg förvånad ut.

 -Jag ska sitta här. Får jag det? sa jag vänligt med ett leende.

-Javisst, är inte du den nya tjejen? sa hon och drack från sin coca cola.

-Japp, det är jag! sa jag och kollade på klockan. Det var 5 minuter tills lektionen skulle börja.

Några killar kollade på mig.

En av dom kom fram och sa:

-Hej, jag heter Chaz. Välkommen till våran skola. Och du är? sa han och log.

-Tja, tack. Jag är Hanna. sa jag och log.

-Jag ska nog.. gå. Hejdå, trevligt att se dig.

-Haha, okej. sa jag och vände mig om för att öppna mina böcker.

-Uhlahlah. sa Melanie och skrattade tyst.

-Va? sa jag lågt och bestämt.

-Du är ny, men du har killar som flockar.

-Va nej, han verkar snäll...Men jag har inte flyttat hit för att hitta en kille..

-Nehe, jag fattar. sa hon och log.

Nu började lektionen.

-Hör upp allesammans! Vi har en ny tjej här, Hanna Marin. Hon är ny, och vi hoppas du trivs. sa läraren och log mot mig.

-Tack! sa jag lågt och log.

-En snygg brud också! sa en kille.

Jag kollade bak, han blinkade åt mig.

-Bry dig inte, han är en idiot. Sa Melanie lågt.

Jag brydde mig inte.

Efter en halv timme var lektionen slut.

-Nu är det slut. sa läraren.

Alla ställde sig upp. Jag och Melanie gick tillsammans till matsalen.

Jag såg Justin.. Den killen som jag mötte påvägen. Jag försökte kolla bort. Jag ville inte möta hans blick. Han började gå framåt till mig...

________________________________________________________________________

Det här var dagens kapitel. Mitt första!

Jag är jätte glad. Hoppas ni gillar den.

Den kom lite sent men jag har pluggat lite osv.

Men i morgon kommer kapitel 2! 

Kommentera.

Kram