You changed my world - Kapitel 5

Previously:

Hela lektionen var seg. Jag kunde inte koncentrera mig...Jag tänkte bara på Felicia & Justin.
Vi alla ställde oss upp, det var lunch.
Jag vände mig bakåt för att ta min väska...Men jag såg något i väskan...En lapp.
Det stog:

 ''Släpp Justin... annars så...'' 

Jag vart rädd...Jag fick en stor panik attack.

Nu:

Jag sa inget. 
''Kommer du Hanna?'' sa Emily och jag vände mig snabbt.
''Ja, jag kommer'' sa jag snabbt och reste mig upp.

Hela vägen till matsalen så tänkte jag på lappen. Vem har skrivit den? Varför just jag?

Jag kunde inte sluta tänka på lappen...

''Vad är det Hanna, du ser bekymrad ut.'' sa Emily och kollade oroligt på mig.

''Va...Nej, jag mår fint'' sa jag med skakig röst. Emily trodde inte på mig.

''Ut med det Hanna'' sa hon lågt till mig.

''Jag berättar när vi är i matsalen'' sa jag snabbt och forsatte gå.

Emily hängde med mig. Alla tankar bara snurrade runt mitt huvud. Jag tänkte så mycket på VEM kunde skriva något sånt...Det stog inte ens vem det var.

Nu var vi framme vid matsalen. Justin syntes inte till.

Emily tog tag i min axel.

''Berätta nu Hanna, du vet att jag finns!'' sa hon och log lite mot mig.

Jag kollade ner på mina fötter...Jag ville inte möta Emilys blick, jag skulle börja gråta. 

''Jag är rädd'' sa jag med svag röst.

''Kom hit'' sa hon och jag följde med till ett bord som var tomt.

''Berätta varför du är rädd Hanna'' sa hon mjukt.

''Kolla vad jag fick i min väska'' sa jag.

Jag vände mig om och tog tag i min väska som jag hade hängt på min axel.

Jag rotade i min väska, tillslut så hittade jag lappen. Jag sträckte fram handen med lappen och gav den till henne.

''Läs.'' sa jag och kollade ner igen.

Hon läste lappen.

''Herregud! Vet du vem som har skickat lappen Hanna!?'' sa Emily och kollade på mig.

''Nej'' mumlade jag och jag det bara brände under ögonlocket. 

''Vad kommer hända! Jag kommer säkert dö! Hur kan jag stoppa detta?'' sa jag och det sved i ögonen.

''Nej! Säg inte så Hanna, du kommer inte alls dö! Vi kommer hitta vem som skriver detta'' sa hon och böjde sig fram mot mig och kramade mig. Jag besvarade kramen och det kändes lite bättre nu.

''Så...Vad ville du berätta?'' sa jag medans jag torkade mina tårar som fallit på min fuktiga kind.

''Jag fattar hur du känner dig Hanna, för att...'' hon sa inget mer än det. Jag kollade på henne. Hennes blick var tom, helt tom. Jag kunde inte läsa av vad hon kände...

''För 2 år sen så lämnade min pappa mig också...Nu bor jag själv hos min pojkvän, Ryan...Min mamma är alkoholist...Jag...Vet...Hur...Du känner'' stammade hon.

Jag såg hur hennes tårar föll ner till hennes kind.

Hon fick värsta paniken...

''Lugna dig Emily, jag finns här'' sa jag och kramade henne hårt.

Hon snyftade och sa:

''Tack Hanna, jag älskar dig!'' sa hon och jag smekte henne på kinden.

''Det är lugnt, det är vad vänner gör för varandra.'' sa jag och tryckte fram ett svagt leende.

Plötsligt så vibrerade min mobil.

Jag tog tag i min mobil, jag vart jätte chockad när jag läste sms:et. Jag bet mig i läppen.

''Vad är det?'' sa Emily som hade hunnit torka sina tårar.

''Läs!'' sa jag panik slaget.

Emily tog tag i min mobil och läste det. Det kändes som om hon läste sms:et om och om igen.

Det stog såhär;

''Hanna, hah! Tror du verkligen att du bara kan smita sådär? 

Din pojkvän kommer hamna i fara och din vän Emily.

Det finns inget du kan göra! Men...Ifall du lämnar Justin så ska jag aldrig mer störa dig!

-A''

Vadå Justin och Emily i fara?! Dom är ju mitt allt! Jag kan absolut inte lämna mitt livs kärlek, Justin.. Och aldrig min bästa vän Emily!

''Lugn nu Hanna! Du måste berätta till Justin. Han måste få veta!'' sa hon och kollade på mig.

Min blick var tom, jag sa inget. Efter ett par minuter så såg jag Justin...Han kom in till matsalen med Chaz. 

Jag vände snabbt blicken mot Justin. Hans hasselbruna ögon var svårt att motstå. Jag och Emily reste oss upp.

Justin såg mig och tog snabba steg mot mig.

''Heeej Hanna, hur mår du älskling?'' sa han med ett helt fantastiskt, mjukt leende.

''Jag...Jag mår bra'' stammade jag med en svag röst.

Han kollade oroligt på mig.

''Vad har hänt?'' sa han och tryckte mig mot hans bröstkorg.

Han värmde mig med hans kropp. Hans vackra leende fick mig att börja rodna.

''Vill du veta?! Du kommer dö! Jag kommer dö! Emily kommer dö! Jag kommer att förstöra era liv!'' sa jag och borrade ner mitt ansikte på hans bröstkorg. Jag fick massor av tårar som rann ner längst min kind. Hans vita t-shirt vart säkert blött, men han verkade inte bry sig.

''Vänta här nu? Vad menar du babe, lugn nu! Andas'' sa han lugnt och tog upp mitt ansikte.

Han kysste mig mjukt på underläppen. Hans perfekt formade läppar trycktes mot mina läppar. Vi kysstes i minst 5 sekunder. 

''Kolla själv...'' sa jag och gav honom min mobil och pappret.

Han läste pappret och sms:et. Han vart chockad.

''Vem fan har skickat denna sms?'' sa han argt.

''Jag vet inte! Justin...Förlåt!'' sa jag med låg röst.

''Älskling...Sluta...Det är fan inte ditt fel.'' sa han och tog handen på min midja.

''Jo! Tänk om den personen dödar mig, eller dig..Eller Emily!'' sa jag svagt.

''Nej! Det kommer aldrig hända'' jag sa inget men pressade snabbt mina läppar mot hans varma heta läppar. Han besvarade såklart kyssen. Vi kysstes långt. Tillslut så kom Emily och Chaz. Justin avslutade kyssen.

''Kom Hanna...Vi måste gå.'' sa Emily med ett varmt leende.

''Jag kommer'' sa jag.

Jag kollade mjukt in i Justins ögon.

''Gå du, vi ses sen, babe'' sa han och log svagt mot mig.

''Jag älskar dig mer än något annat, fattar du Justin?'' sa jag lågt.

''Jag också, älskling'' 

Jag kramade honom, och han kysste mig på halsen. Jag fnittrade lite.

Jag gick fram till Fel och gav henne en kram.

''Förlåt'' sa jag väldigt lågt.

''Sch...'' sa hon och smekte min axel.

Justin, Emily...Dom är verkligen allt i mitt liv!

''Kom så går vi och fräschar upp oss...Vi behöver det!'' sa hon och jag log.

''Okej'' mumlade jag.

Vi gick in till toaletten så såg vi något väldigt läskigt...

Det stog:

''It won't be that easy bithches!

-A''

Mitt hjärta tvär stannade. Det var redan två tjejer som stog där. 

''Är...Detta till dig?!'' sa den ena tjejen med en fin blå klänning.

Jag nickade.

Efter en tystnad så sa båda tjejerna.

''Vi kommer hjälpa dig! Gud så jobbigt för dig., har du fått många sådana här meddelanden?''

''Ja'' mumlade jag. Jag kollade bara framåt på spegeln.

''Underligt! Det är en tjej som har gått i denna skola...Och hon har dött...Det sägs att den här ''A'' har dödat henne.'' sa den tjejen med en blå klänning.

''Det här kommer säkert hända mig!'' sa jag och fick panik slag igen.

''Vad heter ni?'' sa jag efter.

''Jag heter Aria'' sa den tjejen med blå klänning.

''Jag heter Spencer'' sa den långa tjejen.

''Vad heter du?'' sa tjejerna.

''H..Hanna'' sa jag och stammade.

En tjej har dött på grund av den här ''A''! Det här kommer hända mig...Vem är ''A''?!  

Vi gick ut ur toaletten. Alla som ett gäng nästan. Emily höll mig i handen. Jag höll hårt i den. Hon märkte säkert att jag skadade.

''Lugn nu, Hanna! Vi har tjejerna som ska hjälpa oss!'' sa hon lågt.

Jag nickade.

VAD HÄNDER HÄR NÄST?! 

_____________________________________________________________________________

Detta var dagens kapitel!! MYCKET mer spänning, tycker jag iaf!

I morgon så ska jag åka till Stockholm ända till söndag. Så det kommer tyvärr inte flera inlägg över hela helgen! 

Men ifall ni kommenterar minst 10 kommentarer så kommer ett/flera inlägg idag!

Vad tror ni händer med Hanna och hennes nya kompisar!

Vem hade dött på grund av ''A''?

Kommer Hanna få mer meddelanden av den här dolda personen!?